pärlhyacinter som tröstar

Jag blir så vansinnigt avundsjuk på alla bloggar just nu som är fyllda med penséer, julrosor, snödroppar och andra underbara vårtecken. Här hos oss ligger marken djupt ner under snön.

Men jag har ju mina pärlhyacinter på köksbordet till tröst. En kopp vår, som Ester så fyndigt kommenterade. Och idén till att plantera lökarna i tékoppar fick jag av Mia.

Nu längtar jag efter att dom ska visa sig i trädgården också. Jag har tagit bort snön lite varsamt och går och kikar flera gånger om dagen för att se om något händer. Men inte ännu. Tålamod...det har jag verkligen inte!

Dator haveri

Efter ännu ett datorhaveri har jag gett upp hoppet om min gamla laptop. Tur att man har en sån underbar sambo som kommer hem med en alldeles sprillans ny variant. En liten minilaptop som får plats i handväskan. Så numera kan jag ha med mig den till jobbet, och kommer kunna blogga oftare. Och rosa är den också. Kan det bli bättre?

Våren har kommit till mig!

Nja, det är väl inte helt sant. Vintern håller fortfarande ett stadigt tag. Men jag kan inte vänta längre på våren så den har flyttat in i köket. Lite pärlhyacinter på köksbordet är ju aldrig fel.

Idén att plantera dom i tékoppar fick jag från en annan blogg. Men tyvärr kommer jag inte ihåg vilken. Men om du känner igen idén, eller om det rent av var din blogg, så säg till, jag länkar gärna. Det var en jätte vacker tékopp med pärlhyacintermotiv om jag minns rätt.

Här är i alla fall min version. Nu går jag ivrigt och väntar på att de ska blomma.

Tillbaka blickar

I april förra året kom vår gärdsgård till. Det var lite av en familjedag, med min sambo, hans pappa och hans morfar som alla hjälptes åt.

Här står sambon och hugger lite.



Svärfar spettar hål i marken.


Morfar inspekterar och ser till att dom yngre generationerna gör allt på rätt sätt.

Gärdsgården börjar växa fram.

Det slutliga resultatet. Jag älskar verkligen vår gärdsgård. Den tillför så mycket till trädgården.

Dom här bilderna togs i april förra året. Det kan man inte tro när man tittar ut genom fönstret idag.

Herrgårdsliv

Herrgårdsparken där jagjobbar. Jag tänkte att det här blir en bra utsikt för att ta en ny bild varje månad. Jag tog ingen bild i januari, men det såg exakt lika dant ut då.



Foajén på Söderfors Herrgård.

En härlig blandning av exotiskt och svenskt. En vacker ordidé med den svenska vintern som bakgrund.

Hemma lyckas jag aldrig med orkidéer. Jag hoppas att jag lyckas få dom att överleva här istället.

Helg mitt i veckan

I går hade jag förmånen att få åka på studiebesök till Högbo Brukshotell utanför Gävle. Jag åkte tillsammans med en kollega för tébuffé, 4-rätters gourmetmiddag, övernattning och frukost.
Maten var fantastisk, och jag ringde hem direkt efter middagen för att informera sambon att jag vill fira min födelsedag med att äta middag där igen.

I foajén hade dom en stor shop, med mycket att handla.

Ljuslyktor i glas

Ljuslykta/vas/dekoration

Lyxiga marmelader

zinkhus

Jag fick hålla hårt i plånboken för att inte komma hem med allt jag såg.

Inga hjärtan hos mig.

På jobbet idag turades alla om att bräcka varandra med sina alla-hjärtans-dag firande. När det blev min tur att berätta hur vi hade firat så ryckte jag på axlarna och sa att vi inte firar alla hjärtans dag. Så kom jag på mig själv med att sitta och försvara vårt val att inte fira. Varför känner man att man måste försvara något sånt?

Jag orkade inte förklara att vi firar vår kärlek till varrandra varje dag på året, men kanske inte med just rosor och choklad. Vi firar genom att alltid visa varrandra förståelse, respekt och kärlek. När min sambo vill ta hand om mig så bakar han kakor. Och jag äter dom även om jag inte är sugen för att det är hans sätt att visa att han rår om mig. Och fastän han hatar när jag övernattar på jobbet så säger han alltid att det är ok, att han förstår att mitt jobb är viktigt för mig. Jag älskar att laga mat till oss. Även om jag har varit på jobbet i 12 timmar så väljer jag att ställa mig och laga middag när jag kommer hem för jag vill ta hand om honom.

Men det bästa, det absolut bästa min sambo gör är att varje vår plockar han den första av varje ny blomma han ser och ger till mig. Jag har en enorm samling med 'första' blommor som jag torkar. Årets första tussilago, årets första pärlhyacint,årets första viol, till och med årets första maskros. Så jag klarar mig utan rosor och choklad på alla hjärtans dag, för hos oss är det alla hjärtans dag varje dag.